Fy faaaaaan

Att man aldrig får känna glädje och lycka en endaste gång utan att folk ska såra en..
När man väl blir glad och lycklig så är det alltid någon som ska förstöra det..
Jag får aldrig känna någon klok glädje..
Folk blir aldrig tacksamma för det jag gör för dem, jag ställer upp men får nästan
aldrig något tillbaka...
Varför är mitt liv så orättvist för?? Varför varför??
Folk fattar inte att dom sårar en, och dom som inte vet hur det ser ut i min lägenhet ska inte yttra sig ett piss...
Jag hatar folk som yttrar sig om saker som dom inte har en blekaste aning om...
Kan inte folk för en gångs skull vara glad för min skull att jag kommit någon vart med mitt liv..
Nej, nu ska jag återgå med att rensa förrådet innan bebisen vaknar och måste ut...

Daniel och mina djur och mina syskon barn är de bästa som hänt mig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0